Drive it like you stole it

0
Hej på er! Idag har jag inte gjort många knop, hela förmiddagen har jag legat och spelat. Både Far Cry 3 och Plants vs Zombies. Men jag har också hunnit läsa lite, kladda lite i ett block och börjat kolla på en brittisk liten mini-seriedokumentär som heter Dont Call Me Crazy. Den är väldigt bra faktiskt, handlar om ett behandlingshem i Manchester. Väldigt intressant att se. 
 
 
 
Måste även passa på att tipsa om en film medans vi ändå pratar TV. Sing Street. Vilken underbar film det är! Kort och gott handlar den om en pojke som startar ett band för att imponera på en flicka. Men den är så mycket mer! Den utspelar sig på irland under 80-talet och är en "coming of age" historia. Den handlar om att finna sig själv som person och att våga ta risker. Jag tycker att den är underbar iallafall. Årets film. Kan länka trailern här nedanför.
 
 
Anledningen till att jag tar upp den är rubriken på det här inlägget. Det är en låt ifrån filmen som gör mig så himla glad. Ni verkligen måste kolla på filmen, den är såååå mysig!!
 
 
 
Men klockan sju ungefär räddade Louise mig från min tråkiga dag och hämtade upp mig. Vi har glott i några affärer, åkt bil och snackat skit. Lyssnat på bra musik och druckit red bull. Sånt vi brukar göra helt enkelt. 
 
 
 
(läs inte om du är ointresserad ang hästar, typ du Louise)
Har även insett hur mycket jag saknar ridningen? Saknar hela stallivet. För jag var aldrig den som strävade efter tävlingsbanorna, utan jag trivdes mest på hästryggen när det var roligt. När jag fick utveckla mig själv tillsammans med hästen, och bara lattja runt i skogen. Att bara vara i stallet.
 
Tidiga mornar på vintern när det var så kallt att ens tår frös till is, men det var värt det när man fick höra dom dova gnäggningarna när man klev in i stallet. Känna doften av hö och pellets vid sena kvällsfodringar. Ljudet av travande hovar mot skogsstigarna. Luciatåget med lektionsponnyerna. Att bara stå och borsta på sin favorithäst och bara känna sig rofylld.
 
 
Och min favorit har genom alla tider varit Alfons. Jag började rida på honom typ, 2010? Kanske? Vet inte riktigt. Men grejen var att jag red genom skolan, och då behövde vi aldrig byta häst som alla andra elever gjorde. Utan jag red Alfons i kanske 2-3 år. Till och med när jag väl red vanliga lektioner fick jag rida honom, för att min ridlärare var så snäll.
 
Han är en mörkbrun valack, korsning mellan nordsvensk travare och svenskt halvblod. Inte överdrivet stor, kanske 165cm i mankhöjd. Lika gammal som jag. Alldeles för lång pannlugg och man, lite för rund om magen. Inte alls den typ av häst som bör stå på ridskola, för han vantrivs så otroligt. Enligt många var han sur och tråkig i spiltan. Han var aldrig elak, men inte heller jättepigg på att bli kittlad av hetsiga små osäkra tjejer. Men jag har alltid varit en väldigt lugn människa, och jag tror det var lite lugn han behövde. Jag kom alltid tidigt, tog allt i en lugn takt.
 
I ridningen var det många som såg honom som "slö" och "långsam". Men vet man hur man ska göra går han underbart. Men det är en häst med mycket personlighet. En ganska lättskrämd krake som behövde en lugn och säker ryttare. Han behövde tydliga instruktioner, mjuka händer och tålamod. Framförallt behövde han ha roligt. Och det var det vi hade. Eftersom vi red genom skolan var vi 2 st i min ridgrupp, och det blev många uteritter och när vi red riktiga lektioner blev det inte lika stressigt som i en större grupp med 6+ ekipage.
 
Jag har ramlat av den hästen så många gånger, men jag har aldrig kunnat bli arg på honom. För han har så mycket personlighet. Varje gång vi hoppade banken i paddocken och han tyckte det var så roligt att han bockade av mig uppepå den. När vi hade en privat dressyrlektion och han stolt krökte på nacken för att han fick all uppmärksamhet. Alla långa skogspromenader där han i lugn och ro kan gå och kolla på omgivningen, och bli rädd för grenar som hänger ut över vägen. När han slängde av mig genom att hoppa jämfota av spåret för att det ramlade ner lite snö från taket. Fan vad jag saknar honom. Världens bästa häst. Han förstog mig, och jag förstog honom. Han har lärt mig så mycket. Hade jag varit rik hade jag köpt honom för längesen. Den hästen förtjänar allt bra den här världen kan erbjuda. 
 
 
 
 
Eftersom jag inte hade någon toppentelefon på den tiden är detta dom enda bilderna jag har att erbjuda, men tro mig när jag säger att han var så himla fin.
 

Hoppsan

0
Hej på er! Är väldigt förvånad över att folk fortfarande tittar in här efter att ha varit borta i en hel månad, men tack för det iallafall! Efter mycket tjat från vänner tänkte jag försöka ta tag i bloggandet igen, och ska försöka uppdatera iallafall varannan dag!
 
Så nu undrar ni säkert vad har jag gjort den här månaden. Och svaret på det är, typ ingenting. Har bara umgåtts med underbara vänner, och när jag inte har gjort det har jag "bara varit". Gått promenader, läst böcker, målat, spelat tv-spel, kollat youtube och allt sånt. Borde skaffa mig en till hobby, för trots allt detta känner jag mig fortfarande uttråkad om dagarna. 
 
I lördags var jag och Louise ute en sväng på krogen med lite vänner iallafall. Vet inte riktigt hur kvällen var, men skulle jag beskriva den med ett ord skulle det vara "Va?". Skum kväll. Riktigt skum. Men klart det var trevligt också. Helgen innan det var jag, Louise och Ida hemma hos henne och på kvällen drog vi på en liten fest. Dagarna där emellan har jag bland annat spelat Mario Kart med Frida, Sara och Nora, och åkt till Oskarshamn mitt i natten med Louise för att äta McDonalds. Och bara umgåtts med människor, inte gjort något speciellt. 
 
 
Ska försöka få upp lite bilder imorgon, just nu orkar jag inte. Hoppas ni alla har haft det bra och att ni är glada över att jag är tillbaka! Vi hörs!
 
 
Lite smått och gott av det senaste från min spotify, följ om ni känner för det -------->  https://open.spotify.com/user/1163524190